Linda och Lena i Lund

Sambib

Onsdagen den 28 april skuggade jag Linda Grandsjö på Samhällsvetenskapliga fakultetens bibliotek i Lund, som ligger i byggnaden för Gamla barnsjukhuset, med adress Allhelgona kyrkogata 14, hus J. Linda och jag var kursare på Bivil för över tio år sedan, hon var den yngsta på kursen, och jag den äldsta. Idag är Linda koordinator för Team stöd till utbildningen på Sambib och jag finns på SLU-biblioteket i Alnarp.

Nätverk

Jag kliver in i den röda tegelbyggnaden, och träffar strax på gamla kollegor, som visar mig runt i på bibliotekets två våningar. Sambib är hembibliotek för den stora statsvetenskapliga institutionen och dessutom för institutionerna för sociologi, psykologi, genusvetenskap, freds- och konfliktforskning, och några till. Alla Lunds universitets bibliotek ingår i LUB-nätverket.

Nära till Eden

Linda angör personalrummet efter ett möte, och efter en språngfika hastar vi till en undervisningssal i Eden, som nu är förbundet med gamla ”Sobben”, eller Social- och beteendevetenskapliga biblioteket, alltså nuvarande Sambib-huset. Eden rymde tidigare Statsvetenskapliga biblioteket, men har nu byggts om till ”studentcentrum” för statsvetenskap och psykologi på första våningen, med undervisningssalar, arbetsplatser för studenter, myshörnor, café samt kontor för administration. Väggen i trappuppgången mellan plan 1 och plan 2 är målad i en ”intressant” intensiv gulgrön färg … På de två övre våningarna huserar numera Statsvetenskapliga institutionen. Det myllrar av studenter, och många hejar glatt på Linda.

Den undervisningssal vi kommer till är långsmal och inte särskilt ändamålsenlig, med plats för hela femtio personer. Linda genomför de sedvanliga sladd-och kopplingsritualerna för undervisande bibliotekarier och får igång sin powerpointpresentation. Det är svårt att se bilden, eftersom rummet är mycket ljust och det bara finns en enda gardin att dra för, längst ner i salen. Hur har arkitekten tänkt här? På vita tavlan kan man bara skriva med en särskild sorts pennor, och den måste rengöras med vatten. Jag blir påmind om alla märkliga ”rum” jag undervisat i under årens lopp, och undrar varför det verkar så svårt att få teori och praktik att gå ihop, varför de som planerar och konstruerar inte frågar de som ska använda utrymmet om vad som behövs.

Studenterna droppar in, det är statsvetare som läser sin andra termin. De flesta har haft lektioner med Linda tidigare, och bör ha fått en introduktion till det som ska fördjupas den här gången: Akademisk hederlighet och referenser.

Energisk undervisningsstil

Linda är en säker och rolig undervisare, hon har total koll och en fantastiskt energisk stil! Stämningen är god och det känns att studenterna har förtroende för sin lärare. De får svara på frågor i Mentimeter, ett gratis webbverktyg där man kan skapa enkäter och se svaren i diagramform i realtid tillsammans. Det visar sig att en del av åhörarna behöver lyssna lite till på Linda, när hon pratar om fusk- och plagiering och hur man skriver referenser. Även jag får lära mig nya saker! Det är intressant att notera att olika ämnesområden eller fakulteter kan ha olika syn på hur referensstilen Harvard ska praktiseras. I min egen arbetsvardag uppstår ibland konflikter mellan referensstödet i bibliotekets webbguide och de enskilda lärarnas uppfattning på olika kurser. Harvard har många ansikten, men på statsvet i Lund har man bestämt sig för vilken version som gäller, och flera detaljer skiljer sig från det jag brukar mässa om på mina egna lektioner.

Trots Lindas livfullhet förhåller sig studenterna avvaktande och verkar dra sig för att ”delta aktivt på lektionen”. Kanske tycker de att det hört det här förut, kanske överlåter de på Linda att vara den aktiva. Det är ofta en utmaning att få just studenterna att arbeta, och inte ta på sig hela jobbet själv. Samtidigt får det mig att begrunda min egen framtoning i undervisningen. Jag tror att jag ofta är för otålig, att jag borde invänta studenternas reaktioner, eller helt enkelt acceptera att de hellre vill lyssna och begrunda än att ge mig bekräftelse.

Obligatorisk undervisning

Linda berättar att hon fått igenom att bibliotekets undervisning ska vara obligatorisk. Det innebär närvarolista på lektionerna och de studenter som inte kan eller vill komma måste anmäla sin frånvaro. Lite fler studenter än tidigare deltar som väntat numera, en annan aspekt är att studenterna får ta tydligt eget ansvar i frågan. Jag funderar över vad ett obligatorium för med sig, måste inte biblioteket vara med i examinationen då? Linda menar att det i praktiken är så, eftersom studenterna använder kunskaper och färdigheter från bibliotekets undervisning vid kunskapskontrollerna – utan att det finns specifika frågor om exempelvis informationssökning eller plagiering.

Lathundsreflektioner

Statsvetenskapliga institutionen säljer ett kompendium kallat Konsten att skriva & tala, som jag köper för 80 kronor. Den är frukten av ett samarbete mellan statsvet och nordiska språk och är en normgivande guide i uppsatsskrivning. Den är ambitiös och detaljerad. Bekvämt med en lathund för studenterna, som oftast vill veta ”hur det ska vara”. Ett starkt stöd för den som undervisar, det kan jag bli lite avundsjuk på. Med en handfast vägledning slipper man oro, men förlorar man inte något på vägen? Studenterna ska ju tränas i självständighet, till att göra medvetna val i en komplex fråga och kunna förklara och försvara dem. Linda menar dock att det finns gott om utrymme för diskussioner och ställningstaganden, även med en ledstång som Konsten att skriva & tala.

Magnolior och progression

Efter en promenad inramad av tidig magnolieblomning äter Linda och jag vår hämtlunch och pratar lite grann om progression i undervisningen. På Sambib börjar man till exempel med sökning ”i allmänhet”, för att i nästa steg jobba med ämnessökning, och prata om vad som utmärker informationslandskapet i ett visst ämnesområde. Eftersom studenterna ofta hoppar mellan olika kurser finns risken för att de antingen får samma lektion flera gånger, eller missar en del moment. Det känner jag igen från SLU. Det blir då en utmaning att hitta en didaktik som kan tar hänsyn till individens kunskapsbehov, inte det lättaste när man träffar studenterna vid så få tillfällen och inte hinner bygga upp en relation eller förståelse för var de befinner sig i sin egen progression.

Sedan är det dags för eftermiddagens workshop på Eden, där studenter kan komma med frågor under ett eftermiddagspass. När vi anländer sitter de flesta studenterna i salen, försjunkna i sin egen värld, men efter en stund kommer en fråga om Statistiska Centralbyrån från två studenter som sitter uppflugna på höga barstolar med datorerna framför sig på det trånga bordet. Linda visar raskt hur man kan hämta data från olika statistiska undersökningar och skapa sina egna tabeller. Studenternas intressanta fråga om man kan se hur kvinnornas röster har påverkat valresultatet kräver dock mer precisering. Studenterna märker hur viktigt det är att ställa ”rätt fråga”, och hur man kanske måste ta en annan väg en den man först var inställd på.

Ämnesguider

Sambib servar cirka 4000 studenter, i Alnarp har vi ett tusental. På Lunds universitets bibliotek har man ämnesguider på nätet för grundutbildningen med matnyttig information och länkar. Det är en god service för studenterna, och ett utmärkt sätt för biblioteket att synas och ”göra skillnad”. Detta kommunikationsfönster är något vi saknar, men våra utbildningar är väl för små för den insats som krävs för att lägga upp och underhålla en sådan funktion.

Skuggning på Orkanenbiblioteket 4/4 & 15/5

Jag har skuggat Jessica Zaar på Malmö högskola under två spridda dagar i april och maj. Mitt intresse var att se hur kollegorna på Malmö högskola jobbar med undervisning på olika sätt. Dels hur de samarbetar i det pedagogiska teamet, dels hur undervisningen i sig kan gå till. 

Framförallt har skuggningen gett mig nya perspektiv på hur man kan jobba tillsammans för att utveckla undervisningen. Planering sker tillsammans med en kollega och de undervisar många gånger också två bibliotekarier tillsammans. Som en slags fortbildning har de pedagogiskt café två gånger per termin, där kollegor delar med sig av sina erfarenheter från undervisningen. Frågor som behandlats är t.ex. hur man kan undervisa stora grupper och hur man kan undervisa i val av sökord. På min ena skuggningsdag fick jag också ta del av en kollegas erfarenheter av en "boka bibliotekarie", hur bokningen förberetts och hur dialogen under handledningen sett ut. Ämnet i sig som bokningen rörde sig inom, gav oss deltagare även kunskap om ämnesspecifika sökvägar och källor. Ett enkelt och genialt sätt att fortbilda varandra!

Jag var med på Jessicas och Helens undervisning för andra terminens grundlärarstudenter. Det var en stor grupp på ett 50-tal studenter i en hörsal. Varken lokalen eller gruppstorleken var optimal för undervisning i informationskompetens. Trots storleken på gruppen så lyckades bibliotekarierna få igång en diskussion. Att undervisa studenter i informationskompetens på lärarprogrammen ger ju ytterligare en dimension åt begreppet. "Ni ska kunna detta för att klara era studier, men ni ska också undervisa era elever senare." Bibliotekariekollegorna skickade skickligt iväg detta perspektiv till studenterna. De var också tydliga med vilket lärandemål som just deras kursmoment kopplats till och hur de också kan ha nytta av det som lärs ut senare i sin yrkesroll. "Hur skulle du kunna använda den här artikeln på din arbetsplats?"

Att ha drivkraft att utveckla sin undervisning underlättas av att bolla med kollegor så klart. Det gäller också att nära en kultur där erfarenhetsutbyte är en självklar del av arbetet. I Malmö har de lyckats bra, där teamet har en öppen dialog och ett strukturerat arbetssätt. Min kollega Claes har tidigare skrivit på bloggen hur få bibliotekarier vi är på Högskolan i Kristianstad i förhållande till antalet studenter. Att förändra arbetet och att få tid till att tänka nytt i en tidspressad vardag är en utmaning. Men samarbete är förstås en förutsättning för utveckling. Så till hösten tar vi nya tag i vår undervisningsgrupp! På vårt Läranderesurscentrum ingår vi i samma organisation som högskolepedagogisk utveckling och stöd för akademiskt läsande och skrivande. Förutsättningar finns att lyfta bibliotekariernas undervisning, genom att göra gemensam sak med andra akademiska kompetenser och vidga perspektivet på högskolepedagogisk utveckling.

Stina Larsson, bibliotekarie på Högskolan Kristianstad