Skuggning/Studiebesök på Uppsala universitetsbibliotek

Måndagen den 12 maj besökte jag Uppsalas universitetsbibliotek (Carolina Rediviva) där jag hade bestämt möte med Christer Lagvik, 1:e bibliotekarie i E-resursteamet. Han arbetar liksom jag med licensfrågor och anledningen till att jag ville till Uppsala var att lärosätena Lund och Uppsala är ungefär lika stora och har ungefär samma antal e-resurser. Uppsala har liksom vi också flera fakultetsbibliotek där fördelning av kostnader kan förekomma. E-resursteamet består av fem personer.

Dagen bestod av ett enda långt samtal där vi utbytte erfarenheter. Jag fick även träffa två av Christers kollegor för att höra lite mer om hur de arbetar med statistik samt om ett projekt som de arbetat med kring utvärdering inför förnyelser.

Jag ville gärna höra hur de hanterar arbetet med BIBSAM-avtalen, vad de registrerar i sitt ERM-system och hur de arbetar med enstaka eboksinköp. Det var väldigt intressant att se hur vi jobbar med samma frågor men på helt olika sätt. Här i Lund vill vi t.ex. gärna samla all information om en produkt på ett ställe, medan man i Uppsala har olika system för olika uppgifter och inte ser några problem med det.

I deras Årsarbetsflöde för E-förvärv kan man se hur de lägger upp licensarbetet under ett år:

Vad gäller eböcker har de många ebokspaket men de köper inte enstaka eböcker direkt från förlagen
utan bara från aggregatorer. Här i Lund köper vi en hel del enstaka eböcker från de olika förlag vi har
avtal med och vi prioriterar det eftersom villkoren (DRM) alltid är bättre när man köper direkt från
förlagen.

Sammanfattningsvis var det en mycket givande dag! Besöket medförde en insikt av att vi i Lund har
arbetat fram bra arbetsflöden kring t.ex. hantering av licensavtal, förhandlingar och fakturor och av
dem fick jag en del tips på hur vi ska kunna effektivisera delningen av information inom
licensgruppen (speciellt kring förlagskontakter).

Anna-Lena Johansson, UB
(inlagt på bloggen av Maria Ohlsson)

Över broen till Roskilde

Jag leker storstadspendlare i två dagar och tar tåget från Triangeln via Hovedbanegården till Roskilde Universitet. Genom skuggningen vill jag lära mig mer om RUC och dess bibliotekets verksamhet.

Sen lång tid tillbaka finns ett samarbete mellan Malmö högskola och RUC via forskningscentret  Ørecomm som fokuserar på relationen mellan media, kommunikation och processer för social change. Två doktorander, en på RUC och en i Malmö har nyligen anställts och på MAH ges den innovativa magisterkursen Communication for Development  som jag stöttar som kontaktbibliotekarie. I nästa vecka är det dessutom dags för centrets årliga konferens, i år Voice and Matter, som tar plats dels på RUC, dels i MALMÖ, och dels online.

Förutom denna ämnesmässiga knytning till RUC så tycker jag det är spännande att dyka ner i en bibliotekskontext, som är så nära men ändå i en annat land, för att genom deras verksamhet spegla vår egen och få syn på skillnader och likheter och idéer om vad som kan göras annorlunda.

Jag ville skugga någon som jobbade med undervisning, och fick ett härligt mottagande av Lars Jørgensen och hans kollegor. Lars är funktionsleder för Vejledning og Undervisning, och han guidade mig eminent genom bibliotekets lokaler och verksamhet. Just samtalet, att skuggningen inbjuder till ett vindlande och spretande samtal uppblandat med avbrott och iakttagelser och praktiska ting, som får pågå över flera dagar, tycker jag var strålande.

Jag följde Lars på undervisning i systematisk och kritisk informationssökning för studenter som ska göra projektarbete. RUC grundades på 70-talet och Roskilde Universitets ”fornemmeste opgave er at bidrage til eksperimenterende, nyskabende former for læring og videnskabelse”. Jag fick bara nosat på skillnaderna mot andra lärosäten, men några är att studenterna startar med bredd och väljer inriktning senare, att de följs åt och har sin undervisning i sitt hus, och att projektarbeten går som en röd tråd genom utbildningarna. Vi diskuterade informationskompetens, kurser i informationssökning för phd:er och stöd till forskare. På RUCs bibliotek tillhör t ex undervisning och forskarsupport samma funktion, en lösning som man inte valde när Malmö högskolas bibliotek nyss omorganiserades. Man har öppnat upp biblioteket, gett access till studenter och personal till det obemannade biblioteket på kvällar och helger, skapat fler studieplatser och grupprum, och precis som på MAH börjat göra LibGuides. Man utvecklar så klart också forskarstödet, med bl a mer juridisk kompetens. 

På eftermiddagen skuggade jag Lars i vejledningen, och kunde fortsätta samtalet om informationskällor, stöd till studenter och forskare och rummets betydelse för lärande.

RUC har, liksom Statsbiblioteket  och Syddansk bibliotek, Summon som discoveryverktyg. Det var användargruppsmöte på min andra skuggdag och jag hade turen att få hänga med Anna och Dorte mfl på mötet. Jag jobbar ju också med licenser och aktivering i länkserver och discoverysystem av våra elektroniska tidskrifter. Biblioteken är fortfarande i en implementeringsfas, och jag kände igen många diskussioner från vårt införande av Summon och från det svenska nätverket. Men här fanns också erfarenheter från Intota som Statsbiblioteket kör. Den danska nationella biblioteksstrukturen skiljer sig en del från den svenska och det var fint att få en uppdatering av vad som är på agendan och vilka aktörerna är. Jag delade några erfarenheter från Summon på MAH, t ex hur vi tänkt kring integreringen på bibliotekets webbplats och informationsspridning till kollegor. 

Två dagar går snabbt och i denna bloggpost fick bara en bråkdel av alla intryck plats.  Henning Larsens design har hållit över tid och det var en skön kontrast till myllret och surret i Orkanen.  Hit kommer jag gärna tillbaka. 


/Linda Karlsson, Malmö högskolas bibliotek

SKUGGNING PÅ VARDAGSTRYCKET PÅ KB I STOCKHOLM 24-25/4 2014

Mats Larsson, LUB 

Jag arbetar på Vardagstrycket på Lunds Universitetsbibliotek och valde därför att genomföra mitt skuggningsprojekt på motsvarande enhet på Kungliga Biblioteket. KB och LUB är de svenska bibliotek som enligt Lagen om pliktexemplar är skyldiga att spara ett exemplar vardera av samtliga svenska trycksaker. På KB finns nationalexemlaret, på LUB reservexemplaret. Pliktleveranserna omfattar även efemärt tryck som tex broschyrer, församlingsblad, varukataloger, tidtabeller och affischer; det är detta material som hanteras på Vardagstrycket. Materialet katalogiseras inte men sorteras och ordnas efter ämneskategori och utgivare 
så att det ska gå att plocka fram igen när man får en beställning. 

Under två dagar följde jag Carina Broman som är bibliotekarie på enheten för Vardagstryck på KB. Enheten har 15 anställda (i Lund är vi sju). Första dagen ägnade vi oss en hel del åt inordnande av inkommande material i magasinet. På KB förvaras nästan allt vardagstryck i magasin i berget rakt under huset så det är bara att ta hissen ner och man kan detaljsortera och lägga materialet i kapslar direkt. I Lund finns materialet på en depå i utkanten av stan och man får arbeta på ett annat sätt. På KB har man delat upp ämnesområdena emellan sig; Carina har Religion, Miljöfrågor, Allmänna tidskrifter, Publicistik samt Företagstryck på S. KB använde tidigare, liksom Lund fortfarande gör, SAB-systemet, men gick 2011 över till Dewey. Materialet står i tioårssviter. På både KB och LUB är äldre material ordnat efter andra principer. Båda biblioteken har ungefär 11 km vardagstryck. 

På KB:s Vardagstryck turas man om med att en dag i veckan ta hand om 

inkommande pliktleveranser och göra leveransutredningar, en dag var sysslar 

man med grovsortering. Med detta arbetar man tre resp. två personer till-

sammans och håller på tills det är färdigt, dvs allt material packas upp och 

sorteras i ämneskategorier mer eller mindre direkt. Var och en har även en 

halvdag var i Användartjänsten, dvs tar emot och effektuerar beställningar. 

Vardagstrycket på KB har också en egen blogg (vardagstryck.blogg.kb.se) 

som de som arbetar på enheten turas om att ansvara för en vecka i taget. 

Hos oss i Lund är arbetsuppgifterna inte alls lika uppdelade, uppackning 

och leveransutredningar sköts av en annan sektion och materialets väg från 

pliktleverans till inordnande i kapslar tar mycket längre tid. 

Min andra dag på KB hade Carina Användartjänsten på förmiddagen och jag 

fick hjälpa till att leta rätt på material som hade beställts och leverera detta till 

specialläsesalen. KB har ungefär lika många beställningar (5-25) per dag som 

vi i Lund har på en månad. Alla beställningar läggs sedan några år in i en data-

bas som är sökbar internt och som innehåller ungefär 25000 poster; denna är 

användbar för att söka efter material som beställs på nytt och som kan vara 

svårt att lokalisera. Eftermiddagen gick sedan åt till att jobba vidare med mer 

komplicerade beställningar och att ställa tillbaka material som kommit tillbaka 

från läsesalen. 

Förutom magasinsarbetet hann vi också med en workshop i bemötandefrågor 
och en visning av avdelningen för en grupp besökande bibliotekarier. Torsdagen 
avslutades med ett föredrag om Hedbergs bokbinderi i KB:s vänförening Biblis 
regi och fredagen med mingelfest för att fira några medarbetare som fyllde jämt. 
Carina som har jobbat länge på KB var en sympatisk och engagerad ciceron och 
var också väldigt mån om att presentera mig för en hel rad kollegor som hon 
tyckte att jag borde träffa, vilket ledde till att jag fick inblick inte bara i Vardags-
tryckets utan i någon mån i hela KB:s verksamhet. Sammantaget hade jag två 
mycket lärorika, intensiva och trevliga dagar.

Linda och Lena i Lund

Sambib

Onsdagen den 28 april skuggade jag Linda Grandsjö på Samhällsvetenskapliga fakultetens bibliotek i Lund, som ligger i byggnaden för Gamla barnsjukhuset, med adress Allhelgona kyrkogata 14, hus J. Linda och jag var kursare på Bivil för över tio år sedan, hon var den yngsta på kursen, och jag den äldsta. Idag är Linda koordinator för Team stöd till utbildningen på Sambib och jag finns på SLU-biblioteket i Alnarp.

Nätverk

Jag kliver in i den röda tegelbyggnaden, och träffar strax på gamla kollegor, som visar mig runt i på bibliotekets två våningar. Sambib är hembibliotek för den stora statsvetenskapliga institutionen och dessutom för institutionerna för sociologi, psykologi, genusvetenskap, freds- och konfliktforskning, och några till. Alla Lunds universitets bibliotek ingår i LUB-nätverket.

Nära till Eden

Linda angör personalrummet efter ett möte, och efter en språngfika hastar vi till en undervisningssal i Eden, som nu är förbundet med gamla ”Sobben”, eller Social- och beteendevetenskapliga biblioteket, alltså nuvarande Sambib-huset. Eden rymde tidigare Statsvetenskapliga biblioteket, men har nu byggts om till ”studentcentrum” för statsvetenskap och psykologi på första våningen, med undervisningssalar, arbetsplatser för studenter, myshörnor, café samt kontor för administration. Väggen i trappuppgången mellan plan 1 och plan 2 är målad i en ”intressant” intensiv gulgrön färg … På de två övre våningarna huserar numera Statsvetenskapliga institutionen. Det myllrar av studenter, och många hejar glatt på Linda.

Den undervisningssal vi kommer till är långsmal och inte särskilt ändamålsenlig, med plats för hela femtio personer. Linda genomför de sedvanliga sladd-och kopplingsritualerna för undervisande bibliotekarier och får igång sin powerpointpresentation. Det är svårt att se bilden, eftersom rummet är mycket ljust och det bara finns en enda gardin att dra för, längst ner i salen. Hur har arkitekten tänkt här? På vita tavlan kan man bara skriva med en särskild sorts pennor, och den måste rengöras med vatten. Jag blir påmind om alla märkliga ”rum” jag undervisat i under årens lopp, och undrar varför det verkar så svårt att få teori och praktik att gå ihop, varför de som planerar och konstruerar inte frågar de som ska använda utrymmet om vad som behövs.

Studenterna droppar in, det är statsvetare som läser sin andra termin. De flesta har haft lektioner med Linda tidigare, och bör ha fått en introduktion till det som ska fördjupas den här gången: Akademisk hederlighet och referenser.

Energisk undervisningsstil

Linda är en säker och rolig undervisare, hon har total koll och en fantastiskt energisk stil! Stämningen är god och det känns att studenterna har förtroende för sin lärare. De får svara på frågor i Mentimeter, ett gratis webbverktyg där man kan skapa enkäter och se svaren i diagramform i realtid tillsammans. Det visar sig att en del av åhörarna behöver lyssna lite till på Linda, när hon pratar om fusk- och plagiering och hur man skriver referenser. Även jag får lära mig nya saker! Det är intressant att notera att olika ämnesområden eller fakulteter kan ha olika syn på hur referensstilen Harvard ska praktiseras. I min egen arbetsvardag uppstår ibland konflikter mellan referensstödet i bibliotekets webbguide och de enskilda lärarnas uppfattning på olika kurser. Harvard har många ansikten, men på statsvet i Lund har man bestämt sig för vilken version som gäller, och flera detaljer skiljer sig från det jag brukar mässa om på mina egna lektioner.

Trots Lindas livfullhet förhåller sig studenterna avvaktande och verkar dra sig för att ”delta aktivt på lektionen”. Kanske tycker de att det hört det här förut, kanske överlåter de på Linda att vara den aktiva. Det är ofta en utmaning att få just studenterna att arbeta, och inte ta på sig hela jobbet själv. Samtidigt får det mig att begrunda min egen framtoning i undervisningen. Jag tror att jag ofta är för otålig, att jag borde invänta studenternas reaktioner, eller helt enkelt acceptera att de hellre vill lyssna och begrunda än att ge mig bekräftelse.

Obligatorisk undervisning

Linda berättar att hon fått igenom att bibliotekets undervisning ska vara obligatorisk. Det innebär närvarolista på lektionerna och de studenter som inte kan eller vill komma måste anmäla sin frånvaro. Lite fler studenter än tidigare deltar som väntat numera, en annan aspekt är att studenterna får ta tydligt eget ansvar i frågan. Jag funderar över vad ett obligatorium för med sig, måste inte biblioteket vara med i examinationen då? Linda menar att det i praktiken är så, eftersom studenterna använder kunskaper och färdigheter från bibliotekets undervisning vid kunskapskontrollerna – utan att det finns specifika frågor om exempelvis informationssökning eller plagiering.

Lathundsreflektioner

Statsvetenskapliga institutionen säljer ett kompendium kallat Konsten att skriva & tala, som jag köper för 80 kronor. Den är frukten av ett samarbete mellan statsvet och nordiska språk och är en normgivande guide i uppsatsskrivning. Den är ambitiös och detaljerad. Bekvämt med en lathund för studenterna, som oftast vill veta ”hur det ska vara”. Ett starkt stöd för den som undervisar, det kan jag bli lite avundsjuk på. Med en handfast vägledning slipper man oro, men förlorar man inte något på vägen? Studenterna ska ju tränas i självständighet, till att göra medvetna val i en komplex fråga och kunna förklara och försvara dem. Linda menar dock att det finns gott om utrymme för diskussioner och ställningstaganden, även med en ledstång som Konsten att skriva & tala.

Magnolior och progression

Efter en promenad inramad av tidig magnolieblomning äter Linda och jag vår hämtlunch och pratar lite grann om progression i undervisningen. På Sambib börjar man till exempel med sökning ”i allmänhet”, för att i nästa steg jobba med ämnessökning, och prata om vad som utmärker informationslandskapet i ett visst ämnesområde. Eftersom studenterna ofta hoppar mellan olika kurser finns risken för att de antingen får samma lektion flera gånger, eller missar en del moment. Det känner jag igen från SLU. Det blir då en utmaning att hitta en didaktik som kan tar hänsyn till individens kunskapsbehov, inte det lättaste när man träffar studenterna vid så få tillfällen och inte hinner bygga upp en relation eller förståelse för var de befinner sig i sin egen progression.

Sedan är det dags för eftermiddagens workshop på Eden, där studenter kan komma med frågor under ett eftermiddagspass. När vi anländer sitter de flesta studenterna i salen, försjunkna i sin egen värld, men efter en stund kommer en fråga om Statistiska Centralbyrån från två studenter som sitter uppflugna på höga barstolar med datorerna framför sig på det trånga bordet. Linda visar raskt hur man kan hämta data från olika statistiska undersökningar och skapa sina egna tabeller. Studenternas intressanta fråga om man kan se hur kvinnornas röster har påverkat valresultatet kräver dock mer precisering. Studenterna märker hur viktigt det är att ställa ”rätt fråga”, och hur man kanske måste ta en annan väg en den man först var inställd på.

Ämnesguider

Sambib servar cirka 4000 studenter, i Alnarp har vi ett tusental. På Lunds universitets bibliotek har man ämnesguider på nätet för grundutbildningen med matnyttig information och länkar. Det är en god service för studenterna, och ett utmärkt sätt för biblioteket att synas och ”göra skillnad”. Detta kommunikationsfönster är något vi saknar, men våra utbildningar är väl för små för den insats som krävs för att lägga upp och underhålla en sådan funktion.

Skuggning på Orkanenbiblioteket 4/4 & 15/5

Jag har skuggat Jessica Zaar på Malmö högskola under två spridda dagar i april och maj. Mitt intresse var att se hur kollegorna på Malmö högskola jobbar med undervisning på olika sätt. Dels hur de samarbetar i det pedagogiska teamet, dels hur undervisningen i sig kan gå till. 

Framförallt har skuggningen gett mig nya perspektiv på hur man kan jobba tillsammans för att utveckla undervisningen. Planering sker tillsammans med en kollega och de undervisar många gånger också två bibliotekarier tillsammans. Som en slags fortbildning har de pedagogiskt café två gånger per termin, där kollegor delar med sig av sina erfarenheter från undervisningen. Frågor som behandlats är t.ex. hur man kan undervisa stora grupper och hur man kan undervisa i val av sökord. På min ena skuggningsdag fick jag också ta del av en kollegas erfarenheter av en "boka bibliotekarie", hur bokningen förberetts och hur dialogen under handledningen sett ut. Ämnet i sig som bokningen rörde sig inom, gav oss deltagare även kunskap om ämnesspecifika sökvägar och källor. Ett enkelt och genialt sätt att fortbilda varandra!

Jag var med på Jessicas och Helens undervisning för andra terminens grundlärarstudenter. Det var en stor grupp på ett 50-tal studenter i en hörsal. Varken lokalen eller gruppstorleken var optimal för undervisning i informationskompetens. Trots storleken på gruppen så lyckades bibliotekarierna få igång en diskussion. Att undervisa studenter i informationskompetens på lärarprogrammen ger ju ytterligare en dimension åt begreppet. "Ni ska kunna detta för att klara era studier, men ni ska också undervisa era elever senare." Bibliotekariekollegorna skickade skickligt iväg detta perspektiv till studenterna. De var också tydliga med vilket lärandemål som just deras kursmoment kopplats till och hur de också kan ha nytta av det som lärs ut senare i sin yrkesroll. "Hur skulle du kunna använda den här artikeln på din arbetsplats?"

Att ha drivkraft att utveckla sin undervisning underlättas av att bolla med kollegor så klart. Det gäller också att nära en kultur där erfarenhetsutbyte är en självklar del av arbetet. I Malmö har de lyckats bra, där teamet har en öppen dialog och ett strukturerat arbetssätt. Min kollega Claes har tidigare skrivit på bloggen hur få bibliotekarier vi är på Högskolan i Kristianstad i förhållande till antalet studenter. Att förändra arbetet och att få tid till att tänka nytt i en tidspressad vardag är en utmaning. Men samarbete är förstås en förutsättning för utveckling. Så till hösten tar vi nya tag i vår undervisningsgrupp! På vårt Läranderesurscentrum ingår vi i samma organisation som högskolepedagogisk utveckling och stöd för akademiskt läsande och skrivande. Förutsättningar finns att lyfta bibliotekariernas undervisning, genom att göra gemensam sak med andra akademiska kompetenser och vidga perspektivet på högskolepedagogisk utveckling.

Stina Larsson, bibliotekarie på Högskolan Kristianstad

Skuggning i Blekinge

I regi av ”Läroplats Syd” och ”Skuggningsprojekt” åkte jag till BTH (Blekinge Tekniska Högskola) två dagar efter påsk. Syftet var främst att ur den egna verksamhetens ögon se en liknande verksamhet eller något som kunde ge nya perspektiv. Jag följde en person under två dagar och det som var spännande med BTH var deras studielandskap, vilket kunde anknytas till den tillgängliga verksamheten vi har på Öppen Samling ("ÖS") på UB. Fördelen med BTH som skuggningsmål var också att biblioteksverksamheten finns på två olika ställen. Första dagen anlände jag till det större stället Campus Gräsvik. Jag fick gå av vid en mindre station, Bergåsa, och gå en kort bit. Campuset var relativt nybyggt sedan några år och en särskild tillbyggnad var byggd i samband med att ett av läroplatserna lagts ner för några år sedan.

Campuset är byggt på militär grund och modernt byggt med glas utmed vattnet, lite i stil med Malmö Högskola eller Sorte Diamant. Själva biblioteket var på två plan, ett traditionellt med lånedisk med främst inriktning på ”infopunkt” och boksamling (främst Dewey) och ett plan som var mer som en öppen studieyta, lite i stil med vår andra våning mot lånedisken eller SOL.

Bibliotekspersonalen var mellan 7 och 15 personer, beroende på hur man räknade. Det fanns gott om olika typer av studierum, grupprum, läsrum mm.

Personen jag följde under två dagar hette Kent Pettersson och min kontaktperson hette Anna Stockman. Jag bodde hos henne också.

Den andra dagen var jag på ett helt annat ställe, Campus Karlshamn. Bibliotekslösningen här var mycket spännande. Biblioteket kunde ses som en studieyta även här, men kravet på fysisk närvaro och låsning vid disken var minimal. Bibliotekarien rörde sig fritt i och mellan de olika huskropparna, institutionerna och även småföretagen med främst IT-riktning. Studenterna rörde sig också fritt. Läsplatserna användes mest som studieplatser (där den egna datorn var ett naturligt inslag). Bokhyllorna var mer symboliska. Bibliotekarien diskuterade också om att flytta biblioteket mer till en yta som kunde ses som ett inbyggt torg, där biblioteket blir mer anknutet till den dagliga verksamheten. Bibliotekarien kunde då i större mån fungera som en närvarande pedagogisk resurs.

Jättetrevligt och gott mottagande!

Ludvig Holmdahl

(Normalt är jag på Vardagstrycket på UB, Lund med bemanningspass i "Öppna Samlingen".) 

Claes skuggardagar på MAH

Under det kreativa namnet Skuggan hade jag förmånen att under två dagar ta del av hur man arbetar med undervisning på Orkanenbiblioteket, Malmö Högskola. Att under två dagar följa hur bibliotekarier på MAH:s lärarutbildningar kan arbeta med undervisning kändes som en klockren kompetensutveckling ur min synpunkt då även jag  jobbar med undervisning på lärarutbildningar, fast på Högskolan Kristianstad, HKR.

Dag 1

Jag möttes upp på Orkanenbiblioteket av Helen Rasmussen, bibliotekarie som arbetar med undervisning på lärarutbildningarna på MAH. Efter en liten rundvandring, och en utspilld kaffekopp, landade vi så småningom i ett mötesrum där Hanna med kollega Jessica Zaar planerade undervisning för grundlärarstudenter med inriktning fritidshem. Utifrån motsvarande undervisning som getts föregående termin resonerades och planerades. Vad fungerade och vad fungerade inte? Hur kan man göra det här momentet bättre osv.

Efter lunch skuggade jag Jessica och var med på en sökworkshop för Idrottsvetare. Ett tiotal studenter och två lärare var med. Studenterna skulle göra en kunskapsöversikt och dagens moment gick ut på att studenterna på egen hand sökte relevanta artiklar till sin specifika uppgift.

Dag 2

Helen mötte upp mig och förmiddagen ägnades åt att till en början skugga henne i informationsdisken. Efter att vi båda insett mina begränsningar här tog jag del av en rapport som författats bland annat av bibliotekarier på MAH, Vad är utbildning på vetenskaplig grund? – ett samarbetsprojekt mellan Centrum för 

Akademiskt lärarskap och Bibliotek & IT.

Efter lunchen (där för övrigt Martina snodde mitt dricksglas) tog jag del av Helens och bibliotekarie Kristina Ericsons sökworkshop med Grundlärare inriktning fritidshem. Här var det såklart extra intressant då jag arbetar med motsvarande studenter på HKR. Mycket bra tips fick jag till livs under workshoppen.

Reflektioner

Det var väldigt givande två dagar på Malmö Högskola. Jag har en hel del att ta med mig till min arbetsvardag och mitt arbete med undervisning. Framförallt har det blivit tydligt att man jobbar mer systematiskt och genomtänkt på MAH. Bibliotekarierna har full koll på var studenterna befinner sig i utbildningen och vad de studenterna har fått tidigare i utbildningen. Man har tydliga moment kopplade till lärandemål och var i utbildningen studenterna befinner sig och  det är väldokumenterat vilka bibliotekarier som har undervisat på  respektive moment. Man planerar alltid sin undervisning i god tid innan undervisningstillfället. I detta är man inte ensam utan man är minst två stycken som planerar. Dessutom följer man upp undervisningen och diskuterar vad som fungerade respektive inte fungerade.

En annan reflektion är att man har en större pedagogisk medvetenhet på MAH. Man arbetar aktivt med pedagogiska frågor och hur man kan förbättra undervisningen. Man jobbar i ett pedagogiskt team som träffas ett antal gånger i månaden och diskuterar pedagogiska frågor. 

Slående är också hur man lyckats få in lärandemål som har direkt bäring på informationskompetens. Här har man jobbat aktivt med att på lärarutbildningar få in lärandemål som explicit uttrycker informationskompetensfärdigheter. Såklart innebär det att bibliotekets inslag på programmen blir väsentliga.

Vad som blir väldigt tydligt är att resurskillnaderna är stora. På HKR är vi åtta (!) bibliotekarier på 15000 studenter mot MAH:s 36 bibliotekarier på 24000 studenter. Vi åtta bibliotekarier jobbar som kontaktbibliotekarier och där ingår undervisning bara som en del av arbetsuppgifterna. På HKR är vi någon sorts ax-till-limpa-bibliotekarier där vi gör allt från att köpa in böcker till att lägga in dem i katalogen.  Dessutom ska vi tjänstgöra i disken,  stödja forskare och undervisa på "våra" program och kurser samt ha koll på e-böcker med allt vad det innebär.

Vi har helt enkelt inte tiden att på samma vis planera, dokumentera och följa upp och diskutera undervisningen. Skulle vi göra det och dessutom ge studenterna all den undervisning man får som lärarstudent på MAH, får någonting annat vi gör stryka på foten. Som det är nu kan man inte jobba proaktivt i den utsträckning som behövs, utan mycket av den undervisning som bedrivs sker på förfrågan från lärare och det är upp till lärarna om studenterna får sin informationskompetens eller inte. Detta är såklart inte optimalt och medför att vissa program får mycket och andra lite, dvs utbildningen blir inte likvärdig. 

Avslutningsvis var det två toppendagar på Orkanenbiblioteket. Helen som ledsagare var klockren och jag har lärt mig väldigt mycket dessa två dagar. Jag kan verkligen rekommendera andra att testa skuggning då det är både billig och väldigt givande kompetensutveckling.

Claes Dahlqvist, Bibliotekarie Högskolan Kristianstad