Claes skuggardagar på MAH

Under det kreativa namnet Skuggan hade jag förmånen att under två dagar ta del av hur man arbetar med undervisning på Orkanenbiblioteket, Malmö Högskola. Att under två dagar följa hur bibliotekarier på MAH:s lärarutbildningar kan arbeta med undervisning kändes som en klockren kompetensutveckling ur min synpunkt då även jag  jobbar med undervisning på lärarutbildningar, fast på Högskolan Kristianstad, HKR.

Dag 1

Jag möttes upp på Orkanenbiblioteket av Helen Rasmussen, bibliotekarie som arbetar med undervisning på lärarutbildningarna på MAH. Efter en liten rundvandring, och en utspilld kaffekopp, landade vi så småningom i ett mötesrum där Hanna med kollega Jessica Zaar planerade undervisning för grundlärarstudenter med inriktning fritidshem. Utifrån motsvarande undervisning som getts föregående termin resonerades och planerades. Vad fungerade och vad fungerade inte? Hur kan man göra det här momentet bättre osv.

Efter lunch skuggade jag Jessica och var med på en sökworkshop för Idrottsvetare. Ett tiotal studenter och två lärare var med. Studenterna skulle göra en kunskapsöversikt och dagens moment gick ut på att studenterna på egen hand sökte relevanta artiklar till sin specifika uppgift.

Dag 2

Helen mötte upp mig och förmiddagen ägnades åt att till en början skugga henne i informationsdisken. Efter att vi båda insett mina begränsningar här tog jag del av en rapport som författats bland annat av bibliotekarier på MAH, Vad är utbildning på vetenskaplig grund? – ett samarbetsprojekt mellan Centrum för 

Akademiskt lärarskap och Bibliotek & IT.

Efter lunchen (där för övrigt Martina snodde mitt dricksglas) tog jag del av Helens och bibliotekarie Kristina Ericsons sökworkshop med Grundlärare inriktning fritidshem. Här var det såklart extra intressant då jag arbetar med motsvarande studenter på HKR. Mycket bra tips fick jag till livs under workshoppen.

Reflektioner

Det var väldigt givande två dagar på Malmö Högskola. Jag har en hel del att ta med mig till min arbetsvardag och mitt arbete med undervisning. Framförallt har det blivit tydligt att man jobbar mer systematiskt och genomtänkt på MAH. Bibliotekarierna har full koll på var studenterna befinner sig i utbildningen och vad de studenterna har fått tidigare i utbildningen. Man har tydliga moment kopplade till lärandemål och var i utbildningen studenterna befinner sig och  det är väldokumenterat vilka bibliotekarier som har undervisat på  respektive moment. Man planerar alltid sin undervisning i god tid innan undervisningstillfället. I detta är man inte ensam utan man är minst två stycken som planerar. Dessutom följer man upp undervisningen och diskuterar vad som fungerade respektive inte fungerade.

En annan reflektion är att man har en större pedagogisk medvetenhet på MAH. Man arbetar aktivt med pedagogiska frågor och hur man kan förbättra undervisningen. Man jobbar i ett pedagogiskt team som träffas ett antal gånger i månaden och diskuterar pedagogiska frågor. 

Slående är också hur man lyckats få in lärandemål som har direkt bäring på informationskompetens. Här har man jobbat aktivt med att på lärarutbildningar få in lärandemål som explicit uttrycker informationskompetensfärdigheter. Såklart innebär det att bibliotekets inslag på programmen blir väsentliga.

Vad som blir väldigt tydligt är att resurskillnaderna är stora. På HKR är vi åtta (!) bibliotekarier på 15000 studenter mot MAH:s 36 bibliotekarier på 24000 studenter. Vi åtta bibliotekarier jobbar som kontaktbibliotekarier och där ingår undervisning bara som en del av arbetsuppgifterna. På HKR är vi någon sorts ax-till-limpa-bibliotekarier där vi gör allt från att köpa in böcker till att lägga in dem i katalogen.  Dessutom ska vi tjänstgöra i disken,  stödja forskare och undervisa på "våra" program och kurser samt ha koll på e-böcker med allt vad det innebär.

Vi har helt enkelt inte tiden att på samma vis planera, dokumentera och följa upp och diskutera undervisningen. Skulle vi göra det och dessutom ge studenterna all den undervisning man får som lärarstudent på MAH, får någonting annat vi gör stryka på foten. Som det är nu kan man inte jobba proaktivt i den utsträckning som behövs, utan mycket av den undervisning som bedrivs sker på förfrågan från lärare och det är upp till lärarna om studenterna får sin informationskompetens eller inte. Detta är såklart inte optimalt och medför att vissa program får mycket och andra lite, dvs utbildningen blir inte likvärdig. 

Avslutningsvis var det två toppendagar på Orkanenbiblioteket. Helen som ledsagare var klockren och jag har lärt mig väldigt mycket dessa två dagar. Jag kan verkligen rekommendera andra att testa skuggning då det är både billig och väldigt givande kompetensutveckling.

Claes Dahlqvist, Bibliotekarie Högskolan Kristianstad